Midsommar när mat är din största fiende

När solen står som högst på himlen känns allting som mörkast. Snart är den här, midsommaren. En uppskattad högtid av många men för Saga Dahlgren som är en av landets 200 000 personer som lider av en ätstörning är dagen fylld av ångest.

Östra sjukhuset i Göteborg, utgörs av ett flertal massiva grå stenbyggnader som rymmer allt från akutmottagning, förlossning till psykakut. Gatorna i området har fyndiga namn, diagnosvägen, remissvägen, journalvägen. Om man passerar dessa gator i området kommer man tillslut till en gul byggnad belägen på vitaminvägen. Hit, till avdelning 336 åker Saga Dahlgren, 20 år, två gånger i veckan för att få behandling för sin bulimi.

– Hela mitt dåliga mående började i mitten av trean på gymnasiet. Samtidigt som jag mådde väldigt dåligt hittade jag ett nytt sätt att fokusera mitt liv på någonting, säger Saga Dahlgren.

Barndomen minns Saga som avslappnad och ganska vanlig utan några större problem. Livet kretsade mycket kring handboll och vännerna hon hade där. Då var mat inte ett bekymmer.

År 2017 gick Saga på Polhemsgymnasiet på Lindholmen. Ett vackert område med mysiga kaféer, barer och takrestauranger längs vattnet, som vilar mot en bakgrund av hamnkranar. Det var i detta växande område som Sagas problem kom smygandes. I skolan var hon alltid högpresterande och läste utöver de vanliga ämnena extra kurser i musik. Lärarna satte stor press på henne och Saga beskriver en jobbig upplevelse där hon fick anmäla en lärare som betedde sig olämpligt. Mitt upp i allting tog en nära vän livet av sig.

– Jag tror att jag gick in någon form av krisreaktion för jag kunde inte äta längre. Jag mådde så illa på grund av stress och gick ner i vikt, säger Saga.

I början tänkte hon inte så mycket på det men när Saga i juni stod iklädd vitt linne och randiga shorts med studentmössan på redo att lämna skolan bakom sig hade tankarna hunnit eskalera. 

– Första gången jag försökte spy själv tänkte jag, men gud vad håller jag på med. Jag skulle aldrig säga då att jag hade en ätstörning men jag insåg att jag inte mådde bra. Jag förstod att något var lite fel.

Idag är det mesta som kretsar kring mat en svårighet för Saga. Särskilt högtider. Förra året firade hon midsommar på landet tillsammans med sina vänner. De lekte lekar, spelade femkamp, drack alkohol och åt mat. På bordet dukades midsommarbuffé upp med allt från sill och potatis till jordgubbar. På bilder bär Saga upp en ljusgrön klänning, örhängen i guld och ett stort leende på läpparna. På insidan dolde sig samtidigt någonting annat.

– Jag hade väldigt mycket ångest. Buffémat och sånt är inte så roligt. Jag mådde inte så bra i mig själv och var ganska deprimerad.

Dagarna innan en högtid känner Saga mycket ångest eftersom hon vet att det är en dag som kommer att kretsa mycket kring mat. Hon brukar bygga upp en oro och föreställa sig allt som kan gå fel. Saga får ångest över alla de grejer hon kommer behöva göra mot sin vilja.

– Fan… brukar jag tänka dagarna innan en högtid säger hon och skrattar.

Senaste högtiden Saga firade var jul och hon minns att hon funderade på om hon ens skulle vilja leva tills dess. Det var en period då hon fick kämpa sig fram, dag för dag. En stor ångest inför högtider är maten i kombination med det sociala. Saga tror att folk i hennes omgivning vet om hennes problem.

– Jag är så rädd för att de ska titta extra mycket på mig och tänka vad gör hon nu, hur beter hon sig nu, äter hon det, äter hon inte det? Att andra ska hålla på och överanalysera samtidigt som jag överanalyserar, säger hon.

Saga önskar att hon kunde bli behandlad som alla andra på högtider utan att folk omkring ska döma henne. Helst av allt skulle hon vilja att folk låtsas som ingenting. 

På Vitaminvägen i Göteborg får Saga hjälp med att hantera matsituationer, bland annat genom att skriva matdagböcker där hon får återge vad hon känner och tänker i samband med måltider. Detta är ett av de verktyg som används för att hon en dag ska kunna bli fri från ångesten.

Hennes mål är att inte alls bry sig om vad hon äter eller dricker. Allt hon önskar är att kunna fokusera på att ha roligt och att njuta av stunden.

Inte bara att äta

En som också märker av när högtider närmar sig är Patrik Hafström som arbetar som ätstörningsbehandlare i Varberg. Patrik berättar att de patienter som är inlagda på sjukhuset under en högtid får följa ett kostschema men för de patienter som åker hem under midsommar ser det annorlunda ut.

– Dessa patienter känner ofta en oro och nervositet inför att äta buffé. De blir osäkra på hur mycket mat de ska lägga upp och om man måste ta av allt, säger Patrik Hafström.

Flera av landets personer med ätstörning känner en oro för att umgås med släkten. För vissa är den så stark att de till och avstår från att vara med på högtider. 

Många känner press inför att inte hamna i konflikt eller göra anhöriga och sig själva besvikna

Patrik Hafström

Han berättar att det är viktigt att planera inför högtider. Det han menar är att man i förväg, tillsammans med anhöriga bör tänka igenom vilka situationer som kan uppstå. Att ge någon med en ätstörning fria tyglar under en högtid är enligt honom en dålig idé.

– Vi vet om att det är hög anspänning i dessa situationer. Att agera funktionellt och rationellt i stressade situationer är svårt, det gör nästan ingen av oss. Jag tror inte heller på att tjata eller att säga till någon att ta lite till. Det blir att försöka släcka småeldar, säger Patrik Hafström.

Att söka hjälp tidigt är viktigt och kan spela en avgörande roll för tillfrisknandet från en ätstörning men enligt KÄTS (kunskapscentrum för ätstörningar) visar statistik att bara var tioende person söker vård för sin sjukdom. Patrik Hafström berättar att fler och fler söker hjälp men att det fortfarande finns mycket okunskap kring ätstörningar. Patienter upplever ofta skuld och skam och är bra på att hålla sjukdomen hemlig.

– När det gäller all psykisk ohälsa så syns den sällan utanpå. På vissa ätstörningspatienter syns det är de är svårt sjuka men det är inte alla som svälter sig i den bemärkelsen att man blir skinn och ben.

Reporter: Zelma Lundeström