Mellan första och tredje långgatan ligger en trång gata. Här finner du platsen fylld med smaker från världens alla hörn. Börja med en kängurupaj i Australien, gå vidare till Thailands livliga kök, träffa Italiens stamkund som alltid har rött läppstift på sig och avsluta med tacos i Mexico. Följ med på en jorden-runt-resa på Andra långgatan.

Himlen är blå och solen lyser på uteserveringarna som fyller Andra långgatan. Klockan är tre på en tisdag när vi går nerför en trappa in till en källarlokal.

När vi går nerför trappstegen skymtar vi den australiensiska flaggan i ögonvrån. På andra sidan ligger en stor uppblåsbar krokodil på en hylla. Vägen till baren följs av träödlor och pilskyltar från städer i city så som Melbourne, Sydney och Brisbane. Musiken spelar högt och det skrattas och pratas högt från baren.

I baren hänger det en plastkänguru från taket. Där sitter det två män med varsin öl i handen. En av dem är en bartender vid namn Keis O`Malloran.
— Hello girls, säger han med klockren australisk dialekt.
Keis flyttade hit för fyra och ett halvt år sedan från Melbourne, Australien. Han kom hit för kärleken, kärleken tog slut men han älskar staden Göteborg och valde att stanna. Han har ändå tagit sig tillbaka till sina rötter och jobbar nu på den Australiensiska baren Down Under på långgatan.

Baren har funnits i sju år och de flesta besökare är universitetsstudenter. Keis menar att det är de låga priserna som lockar dem hit. Han berättar att ägaren tog med sig recepten från Australien för 28 år sedan. Down Under har inga säsongsmenyer utan serverar samma rätter året runt. Det är enkla recept som bartenderna kan laga utan att behöva driva ett kök.

Keis sitter återigen där vi fann honom vid baren med en gäst. Vi lämnar den australiensiska atmosfären bakom oss och beger oss ut på gatan. Klockan har passerat fyra och folket har sakta börjat fylla uteserveringarna. Vi passerar över gatan och öppnar en brun dörr.

När vi öppnar dörren till Jola Thai spelar ett silvrigt vindspel för oss. Den vänstra väggen dekoreras av en rödbrun tygtavla med en broderad elefant på. Tavlan har många guldiga detaljer och alla som varit i Thailand känner nog igen stilen. Bredvid den hänger en tavla på en guldstad med en guldig drakbåt som drivs fram av roddare. I hörnet av väggen står det ett bord med kaffebryggare, glas, besticklådor och en vit, en rosa och en lila blomma livar upp bordet. När vi går upp för en liten trappa kommer vi till kassan. På kassadisken hänger det två stora planscher. En är på Koh Samui i Thailand och man ser en lång vit strand och klarblått hav. Den andra är från Bangkok, Thailand och visar ett stort upplyst tempel. Här spelas ingen musik utan istället hörs bara två kvinnor som pratar med varandra i köket.

I sin mönstrade skjorta står Salbiah Terborn med en av sina kockar. Hon hade tre anställda men på grund av Coronaepidemi behöver hon idag stå i köket.
— Det är två, säger Salbiah medan hon tar fram en skopa och visar för kocken Thatsika Chum-Im.
— Kolla, du behöver två till. Inte för lite av såsen, annars blir kycklingen inte färdigkokt, säger kocken samtidigt som hon slevar upp mer sås i en skål.

Salbiah är från Singapore, men äger sedan tio år tillbaka den thailändska restaurang Jola Thai Food. Det var av en slump att restaurangen hamnade på Andra långgatan.

Maträtterna inspirerades av det thailändska köket, eftersom hon hade hittat en kock som ville jobba och laga rätter från Thailand. Anledningen till att restaurangen inte serverar singaporianska maträtter är för att hon då måste ta in nya kockar och för att hon anser att svenskar inte känner till det singaporianska matkonceptet.

Mina kockar säger “Du måste lära dig”. Nu kan jag laga några rätter men de säger att jag måste lära mig alla.

Salbiah Terborn

Wokpannan är igång och varm, Thatsika lär Salbiah att laga thailändska maträtter och de förbereder för kommande beställningar.

— Mina kockar säger “Du måste lära dig.” Nu kan jag laga några rätter men de säger att jag måste lära mig alla, säger Salbiah.

Kristian Wedel, redaktör för det Göteborgshistoriska materialet på Göteborgs-Posten, berättar att Andra långgatan gick under namet Breda wägen för mer än 150 år sedan. Andra långgatan har fortfarande kvar sin ruffiga charm. För 200 år sedan var gatorna till mestadels landsbygd och inte tätbebyggt. Gatorna jämförs och påminner om stadsdelen Manhattan i New York, där de räta gatorna liknar ett rutsystem med fyra långgator. 

— Att prata om långgatan från början av 1800-tallet skulle vara meningslöst för en göteborgare, de skulle inte förstå, det är en så totalt förändrar miljö, säger Kristian Wedel.

Idag har det gått från att vara landsbygd till en renodlad stadsmiljö. Gatorna är ett mindre attraktivt område för barnfamiljer, istället lockar den till sig unga vuxna besökare. En vanlig dag bland de unga kan bestå av ett besök hos en barberare, för att sedan gå på en av de pubar som finns på gatorna. Kristian Wedel berättar också att långgatorna för några år sedan präglades av bland annat antikaffärer och skobutiker, då fanns inte restauranger. 

Att prata om långgatan från början av 1800-talet skulle vara meningslöst för en göteborgare, de skulle inte förstå, det är en så totalt förändrad miljö.

Kristian Wedel

Folket har nu slutat sina jobb och längst med Andra långgatan strosar människor runt på jakt efter mat och dryck. Det har blivit eftermiddag och solen lyser upp den högra sidan av långgatan och uteserveringen till Bar Solo. Vi avviker från den aktiva gatan och följer med några gäster in till Italien.

Inne vid hörnbordet sitter det några ungdomar och äter pasta. Italiensk radio spelas i bakgrunden. På väggen hänger det metallkrukor och tavlor. Den som sticker ut är en blå tavla på Italien där maträtter som cannoli, gelato och gnocchi är utmarkerade. Bredvid kassan hänger det en stor svart griffeltavla. Den fylls ut av olika pizza och pastarätter. En stamkund kommer in och hälsar gott på ägaren. Han behöver inte säga vad han vill ha innan ägaren Sanne Edenklev lättsamt frågar om han vill ha sin takeaway kaffe. 

Kaffemaskinen går på högvarv och Sanne slår vant ner det malda kaffet innan hon sätter i det i espressomaskinen. Kaffet delar sig i två svansliknande delar och rinner långsamt ner i kaffekoppen. Det var just det italienska kaffet som fick Sanne in på det italienska spåret för sin restaurang.

År 2016 tog Sanne över lokalen från ett bageri. Två veckor innan öppning bestämde hon sig för att använda sig av italienska kaffebönor, detta ledde till det italienska konceptet av kaféet. Från början var tanken att det skulle vara en liten espressobar med kaffe, croissanter och cannoli. Sanne märkte snart att lokalen var för stor och att det var hög efterfrågan på lunch, vilket gjorde att hon utökade utbudet.

Hon visste inte mycket om mat och recept när hon startade. Hon har använt sig mycket av internet och googlat sig fram. Med tiden har hon lärt sig att skapa och ändra i recepten. Förutom fika, frallor och smoothie, serverar hon idag pasta, pizza och sallad. Vad hon serverar beror på säsong. På sommaren är det framförallt sallad som säljer mest. 

Dörren slår igen och in kommer en stamgäst som är känd för sitt röda läppstift. Shadi Faroudi ska tillsammans med sin man Siamak Heydarkhan beställa mat. Hon besöker Bar Solo minst två gånger om dagen.

Lokalen börjar fyllas med eftermiddagsgäster och Sanne gör iordning baren för de kommande ungdomsgästerna.

Vi lämnar Italien och går till Mexico två dörrar ifrån. Där möter vi ägaren av Holy Moly. Jesper Carlson ska snart öppna för kvällen och han förbereder uteserveringen genom att lyfta ut stolar och bord.

När man kliver in möts man av en färgglad inredning med olikfärgade detaljer. På ena väggen över fönstret hänger tre mexikanska hattar. Ett piano står längst med väggen. Det är övertäckt av en grön, blå, rosa randig vävd matta. Anledningen till att pianot är övertäckt är att många gillar att ta sig friheten att spela på den. Över den hänger en skissad tavla av en buffel. Här och där hänger det skisser på döskallar. Jesper förklarar att det är folk som arbetat här som gjort många av målningarna.

Inne i restaurangen ställer han in tre röda backarna med dryckerna under baren. Utöver att arbeta som ägare är han också bartender. För sju år sedan ägdes Holy Moly av Jesper tillsammans med andra men för ett och ett halvt år blev han ensamägare. På restaurangen serveras tex-mex inspirerat från Mexico. 

— Idén på en mexikansk restaurang kom till för att det inte fanns så många på stan. Idag finns det tiotals ställen som kör mexikanskt men då var det inte så vanligt.

Det största fokuset på menyerna är tacos, vilket han berättar är lätt att variera. Utöver det har de nachotallrik, quesadillas och pimientos de padrón. Halva menyn består av kött och fisk och den andra halvan är vegetarisk, eftersom efterfrågan är hög. Jesper menar att den mexikanska matkulturen är lätt att göra vegetarisk då man inte behöver hitta så mycket substitut. Menyerna påverkas inte av säsongerna eftersom de använder sig av mycket importvaror. 
Kundernas åldrar varierar beroende på vad som händer i restaurangen, målgruppen blir bredare när de arrangerar shower. 

Idag finns det tiotals ställen som kör mexikanskt men då var det inte så vanligt.

Jesper Carlson

Jesper har ordnat med alla stolar och bord och det är dags att börja förbereda maten för kvällens gäster. 

Vi går ut genom dörren och landar återigen på Andra långgatan. Folk försöker få en sittplats på en uteservering och njuta av det sista solljuset. Vi följer Andra långgatan ner och går de sista stegen ut från gatan. Nu lämnar vi världens alla smaker.