Matluffa i Göteborgs skärgård

Det går inte att missa att vi befinner oss ute på landet – det är fullt med stora gröna hagar med betande kor och får och gödsellukten går inte att undgå. Man märker att Brännös hemmasnickaresäsong har börjat – många dammar av och rustar upp båtarna i trädgården medan andra fixar lite i rabatterna.

11:26 Domkyrkan

Det är ganska folktomt vid Domkyrkan den här söndagsmorgonen. Solen skiner och värmer men det blåser lite kallt. Vagn nummer elva rullar in och vi kliver på. Vid Järntorget fylls spårvagnen med ett flertal par med picknickkorg och oömma kläder. Det verkar som om de, precis som vi, ska passa på och ta sig till skärgården denna fina söndag.

“Nästa station: Saltholmen, ändhållplats” hörs det genom högtalarna. När vi kliver av spårvagnen möts vi av saltvattenlukt och fiskmåsar som kraxar i bakgrunden. Vi kliver på färjan som går mot Brännö Röd och går direkt upp till båtens terrass. Vi åker på samma spårvagnsbiljett och behöver inte stämpla på igen. Om man vill ha den bästa möjliga utsikten och känslan av hav, ska man sätta sig utomhus under båtturen. Om man blundar kan man känna vinden och höra fiskmåsarna, samt vågorna som slår mot båten. På drygt 20 minuter är vi framme vid Brännö.

12:44 Brännö

Brännö är en av de bilfria öarna ute i södra skärgården. Det märks tydligt bara av att kliva av färjan – det är fullt med cyklar och trehjulingar parkerade i långa rader vid hållplatsen. Några ungdomar skyndar sig med att låsa sina cyklar och hinner precis upp på färjan innan motorn startas igen. Den dagliga dosen av stress som Brännöbo kan de nu bocka av.

Ön har cirka 900 bofasta invånare och skiljer sig från de andra öarna med sitt jordbruksliv. Vi ska snart träffa ägaren av Brännö Varv, en av öns populära mötesplatser. Det går inte att missa att vi befinner oss ute på landet – det är fullt med stora gröna hagar med betande kor och får och gödsellukten går inte att undgå. Man märker att Brännös hemmasnickaresäsong har börjat – många dammar av och rustar upp båtarna i trädgården medan andra fixar lite i rabatterna. Inom fem minuter ser vi en skylt till vänster som visar vägen mot Brännö Varv. Precis innan ingången möts vi av en rad full med små lamm som kollar på oss nyfiket. Till och med de märker att vi inte bor här. Om vi hade fortsatt och följt vägen rakt fram till andra sidan av ön, hade vi kommit till Brännö Brygga. Det är ett också en populär mötesplats på ön där man kan bada, fika och dansa på bryggan under sommaren.

13:02 Brännö Varv

När vi kommer fram till varvet möts vi av flera hälsningar från gästerna som sitter och njuter av vårsolen på uteserveringen. Strax efteråt kommer Lise-Lotte Leksell Bernhardtz och hälsar oss välkomna och börjar med en liten rundtur i caféet. Hon leder oss in till en barack och vi känner genast doften av pizzadeg och nybakade pizzor.

– Här inne gör vi våra kända pizzor, säger hon och visar en meny med flera olika varianter.

– Det är mina egna recept som jag har kommit på själv, fortsätter hon.

På menyn finns det allt från klassiska pizzor till veganska pizzor. Lise-Lotte förklarar att pizzorna de serverar har två olika baser: bianco och tomat. Det första innebär att grunden bygger på crème fraîche istället för tomatsås, vilket den andra har som bas.

Vi fortsätter rundturen och Lise-Lotte berättar lite om historien bakom varvet. Till en början fanns det bara ett café här. Hon vänder sig om och pekar på kranen bakom sig och säger att den inte heller fanns där när varvet startade år 1949. Det var först några år senare som man började ta upp båtar till land på ett annat sätt. 

– När jag och min man tog över stället för två år sedan fick vi även alkoholtillstånd, vilket gjorde att det blev Brännö Varv – Café och bar, säger hon.

En solig sommardag under högsäsongen brukar Brännö Varv ha upp till tusen besökare. Det är allt från tillresta turister, folk som bor i närområdet och folk som åker dit med sina båtar för att parkera i caféets gästhamn. Den första maj var det öppningspremiär för sommaren och Lise-Lotte var förvånansvärt nöjd med dagen. 

– Det var lite svårt att veta hur det skulle bli nu i och med att det är andra omständigheter. Men jag har ändå kvar hoppet nu när det var så mycket folk som dök upp under både fredag och lördag trots det dåliga vädret, säger hon.

Under senare år har Svenska Turistföreningen märkt av ett ökat intresse för svenskar att upptäcka Sverige. De senaste två åren har somrarna varit väldigt varma vilket har gjort att många valt att stanna hemma. Jenny Engström, som är kommunikationsansvarig för Svenska Turistföreningen, menar att det även handlar om klimatet, att folk vill upptäcka sitt eget land och dess natur. 

– Den tydliga vandrings- och friluftstrenden bidrar också till att många vill åka och visa familjen platser som man besökte när man var liten, säger Jenny Engström.

Lise-Lotte hoppas och tror att allt fler kommer att besöka närområden nu när man inte kan åka utomlands på samma sätt. 

“Många restauranger ute på öarna lever ju på turismen men däremot har jag hopp om att folk väljer att “hemestra”. Vi har goda förutsättningar för en stor och bra uteservering”

Lise-Lotte Leksell Bernhardtz
Foto: Paula Llopis Martínez

När vi går in till caféet för att beställa ädelostpizzan och serranopizzan möts vi av en glad kund i kassan, Mats Artbrink. 

– Här har ni en riktig stammis som ni kan prata med, säger killen i kassan och skrattar lite lätt.

Mats Artbrink visar stolt upp sitt guldfärgade VIP-kort som han ska betala med och säger:

– Detta är extra speciellt, det är inte många som har fått ett guldfärgat kort. Men jag är en riktig stammis här vettu, så därför har jag ett sådant. 

Mätta och belåtna går vi tillbaka till färjan i rask takt för att hinna med nästa avgång. Avgången efter går först om två timmar eftersom det är söndag. Öbornas vardag handlar mycket om planering.

11:24 Stenpiren

På onsdag, några dagar senare sitter vi vid Stenpiren och väntar på Röd Express som ska ta oss ut till Lilla Varholmen. Det är precis som i söndags soligt och blåsigt. Bussturen tar ungefär 30 minuter. På plats möts vi av en stor, gul bilfärja som närmar sig land och en rad med bilar står och väntar på att få åka på. Vi går på färjan som ska ta oss ut till Hönö där vi ska möta upp Sarah Lycksten som är guide för Meet the Locals.

Hönö tillhör den norra delen av Göteborgs skärgård och är betydligt större än Brännö till ytan. Ön är känd för sin populära gästhamn, fina badvikar och naturreservatet Ersdalen. Det finns både restauranger och caféer, där färsk fisk oftast står högst upp på menyn. Promenaden startar vid Gårda Galleri som Sarah själv har hand om och vi går förbi husen i området ut mot havet. Många av de populära ställena på ön besöker vi under promenaden och Sarah visar alla guldställen. Hon beskriver själv det som en pittoresk promenad där natur och hav vävs samman. Underlaget är allt från lerigt till stenigt och sandigt. Sarah stannar upp och får syn på en slånbärsbuske och säger:

– Detta är riktiga guldbär som går att äta men dem är otroligt syrliga vid denna tiden på året. Jag brukar oftast ge dessa till människor som jag promenerar med, eftersom det är roligt att se deras grimas.

Promenaden avslutas i Klåva, den del av Hönö där hamnen finns. Den här delen, förklarar Sarah, är “där allt händer”. Här finns det allt från mysiga caféer och restauranger till små butiker och fiskemuseum.

– På sommaren är alla uteserveringar fyllda och hamnen är full med båtar, berättar Sarah och pekar ut mot vattnet, som just nu är ganska båttomt.

Vi går förbi en liten fiskbutik som har en träskylt ovanför entrén med namnet “Klåva fisk”.

– Fisken här är så färsk att den nästan sprattlar vid disken! säger hon och skrattar.

14:08 Klåva

Vi slår oss ner på uteserveringen på ett av Sarahs favoritcaféer och frågar henne vad vi absolut inte får missa att beställa när vi är på Hönö, varpå hon snabbt svarar:

– Räkmacka på bagebröd!

Alla som bor på ön sägs ha det riktiga receptet, men det är inget som de delar med sig av till vem som helst, det är nästan lite heligt. Sarah berättar att det finns många öbor som har en bakugn hemma men att själva bakandet av brödet är ganska slitsamt och har många steg. Och att när man väl bakar gör man en stor sats. 

– Man använder en stor balja för att få plats med hela degen, säger hon och visar storleken genom att ta fram armarna och forma en cirkel med dem.

Degen ska jäsa flera gånger, röras om och arbetas. Så småningom ska man väga upp “kakorna” så att de blir lika stora. Nästa steg blir att rulla dem med en speciell teknik. “Ämnena”, som kakorna kallas vid det stadiet, låts jäsa igen och sedan “stabbar” man dem med ett speciellt redskap med piggar på. En gaffel går också bra. Sista steget är ugnen. Bagebrödet ska bakas i en ugn med öppen eld i upp mot 300 grader. Hon förklarar att man måste uppmärksamt måste sitta framför lågan under tiden utan avbrott så att brödet inte bränns.

– Det är tungt och svettigt men det är verkligen värt det. Det är jättegott! säger hon med ett stort leende.

Trots det tunga arbetet som bagebrödet kräver menar Sarah att den yngre generationen gärna vill lära sig att baka det och ta vara på den gamla traditionen i och med att den äldre generationen dör ut. Hon berättar också att när någon på ön väl bakar passar man på att sälja det eftersom det är så stora satser. Dessutom finns det också ett ställe vid hamnen i Klåva som ofta bakar och säljer bagebröd. Så även om man inte har tiden eller orken till att göra bagebröd from scratch kan man känna sig lugn, någonstans på ön finns det.

Sarah visar oss en bild från sin mobiltelefon och säger:

– Detta finns skrivet på väggen hemma hos min mammas kusin. Det är ett av originalrecepten på bagebröd.

Det här receptet ger en väldigt stor sats för att göra hemma. Ett tips är att istället göra ⅕ av receptet.

Text, GRAFIK OCH redigering:
Sanna Puoskari & Paula Llopis Martínez